In the end, all promises will be broken.
Yes, det är så det känns. Just nu iaf. Och ja, jag vet att jag kan vara långsint. Men om det är något som får mig att må kasst nåt så in i helvete så sätter det sig i mitt huvud, och jag kan inte sluta tänka på det. Tänka på att man inte räcker till, att man inte kan leva upp till den andres önskemål och fantasier och att man bara känner sig allmänt jävla värdelös och äcklig. Helst av allt skulle jag bara vilja skita i allt nu, i hästen, jobbet, livet. Bara ligga i sängen hela dagarna och inte göra ett piss. Kanske gråta en skvätt då och då.
Men, jag tar mig i kragen, jag går till jobbet, jag åker till stallet efter jobbet. Jag gör det jag måste helt enkelt. Sen får man ju liksom se hur länge man orkar kämpa. Folk säger till mig att jag ska släppa det, inte ta det så hårt. Men hur jävla lätt är det egentligen? När man blivit 'sviken' två gånger. Första gången var fullt tillräcklig tycker jag. Bara det kämpar jag som fan med redan, och nu detta?! En gång till och jag sticker.
Var väl bara det jag ville få ur mig för tillfället. Nu blir det sängen.
In the end, all promises will be broken.
// N o o m i e .
Kommentarer
Trackback
